VI VAR SINGULAR?

när man någon gång har träffat den perfekta, är det inte då jävligt skrämmande
att komma närmre och närmre inpå den, tänk om man upptäcker en massa fel
och brister (vilket alla har), men samtidigt är det så frestande, så spännande
och så otroligt fantastiskt.

och hur gör man när man säger en sak, men menar något annat?
jag är förvirrad, jag snurrar, jag stammar, mitt hjärta dunkar
min hjärna kolappsar snart, ska de vara såhär jäkla svårt?

jag är livrädd för att falla, jag är livrädd för att lämnas ensam kvar,
jag är livrädd för att fastna, jag är livrädd för att blåsas bort,
jag är livrädd för att bli sårad, jag är livrädd för att såra.
kärlek är fint, ibland för fint för mig.