vet knappt vilken dag det är, absolut ingen aning
om vilken vecka vi passerar eller går in i. tappar
tidsuppfattningen helt och hållet, är det så det är
att vara arbetslös fast man endå har 3 jobb.
har ialf hunnit med en dag med min sofia, mat
på staden, fyllt på sommargarderoben och pratat
av sig sådär som bara vi kan, dragit en runda på
äventyrsgolfen i berg med krull, ida, hägg och albert.
hjälpt mamma och flytta och sagt hej då till ullstämma.
och det som skrämmer mig är att jag har verkligen ingen
stans att ta vägen ifall det skulle sluta så olyckligt som att
jag och albert skulle göra slut, fast det finns väll inte på
världskartan men endå, tanken har slagit en, förut hade
man ialf ett rum en säng att landa på, men nu har mamma
en ny lägenhet där jag inte äger ett skit, hjälp är det såhär
vuxen livet är, fast endå rätt skönt att stå på egna ben
(om man får kalla de så när min karl försörjer mig, hah)
& det här med att sluta skolan, aldrig mer gå tillbaka dit
är så otroligt skönt men endå så sorgligt hallå vissa kommer
ja kanske inte ens se skymten av igen och ibland gick man
ju bara dit för att prata, sällskapens skull, prata av sig..
det finns inte något mer, skrämmande är väggen min enda
vän sen när alla jobbar och ingen har tid. för det blir ju alltid
så att när man är ledig jobbar alla andra är man hemma är
alla bortresta, jobbar jag är det lediga, fuck ..
& det här med att jag har kommit in i någon slags depression
får mig att vilja strypa mig själv, det är ta mig fan det jobbigaste
jag varit med om, och jag har då varit med om en hel del, är de
nu allt kommer på en gång när man får tid för sig själv, ingen stress
ingen press fast det endå är det största pressen jag haft i mitt liv.
nätterna är sömnlösa, somnar inte förens sent sent på natten vaknar
tre timmar senare pigg så in i, somnar om och sover sönder dagen,
och det är alltid när jag är ensam, tårar, klump i magen och en av
de märkligaste känslan som far igenom kroppen vet inte vart jag
ska ta vägen, kännermig som världens minsta person fast man
endå har så många omkring sig, sen när man har något att göra
någon att vara med är allt tipp topp sen är man ensam och det
kryper i hela kroppen och man har lust att bara sätta sig mot väggen
och dunka sönder huvudet.. ja vad vet jag det går väll över, men det
är nu jag behöver dig som mest.
& du, du vet inte hur mycket du har förstört för mig, jag vet inte varför
jag skriver ner allt det där men det är väll för mig själv jag skriver, för
att pappret och pennan inte räcker till.
fick ialf en behövlig och mysig prat stund med ida på steves idag, fast att
kylan höll på att bita sönder en, burr.
& imorgon blir det sommarfest med norstat, lisa blir min trogne vän :) hah
blir nog kuul.
om vilken vecka vi passerar eller går in i. tappar
tidsuppfattningen helt och hållet, är det så det är
att vara arbetslös fast man endå har 3 jobb.
har ialf hunnit med en dag med min sofia, mat
på staden, fyllt på sommargarderoben och pratat
av sig sådär som bara vi kan, dragit en runda på
äventyrsgolfen i berg med krull, ida, hägg och albert.
hjälpt mamma och flytta och sagt hej då till ullstämma.
och det som skrämmer mig är att jag har verkligen ingen
stans att ta vägen ifall det skulle sluta så olyckligt som att
jag och albert skulle göra slut, fast det finns väll inte på
världskartan men endå, tanken har slagit en, förut hade
man ialf ett rum en säng att landa på, men nu har mamma
en ny lägenhet där jag inte äger ett skit, hjälp är det såhär
vuxen livet är, fast endå rätt skönt att stå på egna ben
(om man får kalla de så när min karl försörjer mig, hah)
& det här med att sluta skolan, aldrig mer gå tillbaka dit
är så otroligt skönt men endå så sorgligt hallå vissa kommer
ja kanske inte ens se skymten av igen och ibland gick man
ju bara dit för att prata, sällskapens skull, prata av sig..
det finns inte något mer, skrämmande är väggen min enda
vän sen när alla jobbar och ingen har tid. för det blir ju alltid
så att när man är ledig jobbar alla andra är man hemma är
alla bortresta, jobbar jag är det lediga, fuck ..
& det här med att jag har kommit in i någon slags depression
får mig att vilja strypa mig själv, det är ta mig fan det jobbigaste
jag varit med om, och jag har då varit med om en hel del, är de
nu allt kommer på en gång när man får tid för sig själv, ingen stress
ingen press fast det endå är det största pressen jag haft i mitt liv.
nätterna är sömnlösa, somnar inte förens sent sent på natten vaknar
tre timmar senare pigg så in i, somnar om och sover sönder dagen,
och det är alltid när jag är ensam, tårar, klump i magen och en av
de märkligaste känslan som far igenom kroppen vet inte vart jag
ska ta vägen, kännermig som världens minsta person fast man
endå har så många omkring sig, sen när man har något att göra
någon att vara med är allt tipp topp sen är man ensam och det
kryper i hela kroppen och man har lust att bara sätta sig mot väggen
och dunka sönder huvudet.. ja vad vet jag det går väll över, men det
är nu jag behöver dig som mest.
& du, du vet inte hur mycket du har förstört för mig, jag vet inte varför
jag skriver ner allt det där men det är väll för mig själv jag skriver, för
att pappret och pennan inte räcker till.
fick ialf en behövlig och mysig prat stund med ida på steves idag, fast att
kylan höll på att bita sönder en, burr.
& imorgon blir det sommarfest med norstat, lisa blir min trogne vän :) hah
blir nog kuul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar