fredag 29 januari 2010

DON*T BRING FLOWERS


jag är så sjukt nedstämd, jag skulle inte ha några problem
över huvudtaget att krypa ner under täcket och stor tjuta,
sitta och snyfta, torka bort tårarna en efter en med täcket.


jag skulle nog må så sjukt mycket bättre då, få ut ett riktigt
leende. jag hatar att vara ensam, somna ensam, laga mat ensam,
äta ensam, gå ut och gå ensam, städa ensam, prata för sig själv.
(okej jag älskar att överdriva)

nu ska jag krama om min neo och komma på bättre tankar.
finns ju som sagt folk som har det sämre än vad jag har,
men att man kan vara så splittrad men endå så hel.
jag är stark men endå så svag. vi säger hejdå.

Inga kommentarer: