Jag har många gånger legat helt blickstilla och tittat in i väggen.
låtit klumpen i magen växa, försökt förtränga, det funkar inte.
Jag behöver någon som tar tag i mig, säger åt mig vad jag ska göra.
du behöver inte ens fundera på om jag är omtålig,
håröm eller får ont av dina vassa naglar när du sakta
men säkert trycker in dem i huden på mig för att få ett fastare tag.
dina ord kommer inte göra mig illa, du kan säga precis vad du vill.
jag har redan hört det värsta, jag har redan varit med om det värsta.
du behöver bara få mig att sluta vajja mellan verklighet och fantasi.
få mig att inse vad som är vad, sluta drömma, sluta önska, sluta hoppas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar