När allt börjar lösa sig och man sakta men säkert börjar fälla ut vingarna
och våga lyfta från marken, sväva lite grann och känna på lust.
smaka på ordet lycka, så faller man inte sakta men säkert ner på fötter igen ..
Nä man hittar den största besvärligaste gropp att ta sig upp ifrån lättare än kvickt.
man faller inte försiktigt ner, du störtar, du hinner inte ens ta emot.
det gör så jävla ont, du tappar allt. inte bara andan, utan hjärtat, orken,
lyckan till och med sorgen. du får inte behålla ett skit.
jag hamnade på noll igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar