ibland tar allting stopp, vägspärren sätts och man vet inte om man ska fortsätta kämpa eller ta ett steg tillbaka, eller stå kvar precis där man är, förvirrad och ensam.
vardagen har en lycka men även en gnutta av det jobbiga ..
jag diskar, tvättar, plockar iordning, hämtar saker, kliar, frukost på sängen, köper saker, vill du ha något får du de, gör de, gör så, osv. (och visst jag får tillbaka, men ibland tar det bara stopp)
och mamma skulle aldrig kunna säga, du gör ingenting här hemma längre, för jag lagar mat åt hela familjen, plockar in, plockar ut diskmaskinen, tvättar allas kläder, stryker, dammsuger, går ut med hunden osv.
(och jag vet, ska du flytta hemifrån så måste man göra sånt, och jag klagar inte för jag tycker det oftast det är kul, men kan man få hjälp och någon gång få de gjort av någon annan?)
perioder, perioder .. ta dig i kragen! pöh,