det är såhär jag är, lycklig med mig själv.

är det ibland förlåtet att tänka att allt kommer att skita sig med ett litet snedsteg,

jag råkade trampa snett, runt omkring surrar alla om vad fan gjorde hon, vilket misstag.

när jag tittar bakåt, spolar tillbaka tycker jag att det var endast en liten vrickning, inget allvarligt.

man lär sig av sina misstag som alla så glatt slänger ur sig och blickar framåt.

men om jag inte kan hålla med, inte se det som ett misstag hur ska jag då lära mig?

måste man alltid lära sig något utav det man gör eller inte gjorde..

räcker det inte med att jag står för vad jag gör och inte gör. att allt som jag gör, säger, tycker

är JAG. det är så jag är, det är så jag vill vara. och spelar det någonroll om jag bryr mig om

vad du tycker eller inte. ska jag leva mitt liv i tankarna om att hela tiden tänka på vad du ska tycka.
det spelar ingen roll om du är, var en vän. jag är precis som jag är, jag är bra på att vara jag.
jag faller varken för grupptryck eller påfrestningar från ditt eller ditt håll.