jag skäms över en sak, riktigt riktigt riktigt mycket, drar täcket över huvudet.
jag hade det i tankarna, i almanackan (som jag öppnar en gång i månaden)
din dag, din födelsedag.
min syster fyllde 21 år den 19 november, 16 år sedan hon dog och hon hann inte
fira sin födelsedag innan hon somnade in den 11 september. vackra vackra du.
och jag tänker inte fortsätta detta med en blödig, sorglig, ledsam text om hur mycket
jag hatar denna orättvisa värld, varför du och ingen annan för det finns för många.
och det hjälper varken mig eller dig, men fan vad jag saknar dig och jag skäms över
att jag inte åker till din grav oftare, men det tar i, det tar i att åka ensam och börja
gråta innan man ens gått upp för trapporna och det gör ont att behöva ta med sig
någon som sedan ska stå där som ett fån. jag har för många undanflykter och ingen
är bra nog för att inte åka dit.
du blev aldrig någon vingklippt ängel du fick behålla dina vingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar