för längesen..

vare sig du står och trampar eller ej, så hinner tiden ifatt.
den springer ifrån dig vare sig du är medveten eller ej.

jag var en 13-14 årig tjej som visste allt, de som inte kände mig tyckte jag klampa
in som en fjortis och var allmänt dryg och gav inte alla plats. (& som tur var ändrar

folk uppfattning, lika såväl jag, vissa av dessa blev riktigt nära vänner)

där vi hade smeknamn på varandra som knullis, hora. och bildade någonslags systerskap

som fick namnet LM (louise, lisa, malin) skrattar så fort jag ser bilden utav ljusen.

där fester innehöll häxblandning utan dess like, där man klunka allt som gick att komma åt.
där fanns inget som hette bakis, bara något som fick kroppen att leva sitt egna liv. där killar

söp ner en med HB och redbull och slutade med att man inte kunde gå förutom att ta sig fram

genom att göra kullerbyttor i snön.

där folk ljög för sina föräldrar hittade på något fiffigt så som, vi ska på filmkväll. men jag känner

mig stolt, jag har alltid berättat sanningen för min mamma, hon tyckte inte om de men hon visste

vart vi var om något skulle hända, de kan inte stoppa dig men det kan hjälpa dig, finnas till hands. trygghet.

jag vill inte tillbaka till tonåren, jag vill inte tillbaka till högstadiet, jag vill inte tillbaka till jobbiga familje

situationer, lögner och påhittade historier som byggde ett hem. där orden skriker " ta livet av dig slampa"
nej, men jag kommer alltid att minnas det, det är en del av mig, utav oss, utav livet.