det är synd att man inte kan vara ärlig, få ut hela sanningen när man sitter här bakom skärmen och bara bubblar utav ord, som ska bli till meningar som bara måste ut, dem måste ut från denna förbaskade kropp, de tynger mig. men här får folk sin egen uppfattning, tolkar fel och det här är ord som inte alla ska ta del utav, det gör det svårt då jag inte kan kontrollera vem det kommer ut till och har ingen aning om vem du är som läser detta. och jag har tappat suget för penna och papper.
ensam är stark och visst är det så, jag är en förbaskad ensam varg, älskar att vara ensam ha mina egna stunder, sitta och skratta för mig själv, prata för mig själv, gråta i min ensamhet få ut allt jag måste få ut, må bra, börja på nytt. men jag vill välja själv när jag ska va ensam inte bli lämnad ensam. känner mig som när man tappat bort mamma som 4 åring i en mat affär och det kryllar utav människor men du har aldrig känt dig mer ensam, du kryper ihop får panik, tårarna rinner det finns ingen hejd. näfy fan så dåligt exempel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar