den här dagen varje år får mig att bli allt mer förvirrad, förbluffad.
fyifan rent utsagt vad tiden går, springer iväg. idag just idag för 16 år
sedan somnade min syster, min älskade syster in, hon fick ett nytt liv
i himlen.
tänk att denna underbart fina tjej som togs ifrån oss vid 5 års ålder
i november skulle fyllt 21 år. den där jävlajävlajävla cancern.
en mamma och en pappa förlorade ett barn, hon lämnade ett stort tomrum,
2 bröder och 2 systrar får leva med en stor saknad efter något som skulle
ha funnits till vid vår sida, det finns inget som jag saknar så mycket som
henne, jag skulle offra allt för att bara få se henne, röra henne, eller få
den minsta skymt utav henne. mitt hjärta blöder, det är tugnt.
men jag kan gråta, skrika och hata allt hur mycket som helst men inget hjälper.
hon kommer aldrig komma tillbaks hon är där hon är, men jag tror och hoppas
och inbillar mig själv att hon finns runt omkring oss, att hon levt vidare i någon
annan, eller att hon ibland tittar ner på oss och tar in det som hon har missat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar