nu får väll den ta åt sig som vill ta åt sig och jag riktar inte det här
till någon speciell utan till ALLA! men hur kan man vara så kall
emot sig själv eller sin partner att man är otrogen? varför?
visst jag kan erkänna jag har med varit otrogen, jag kysste en
annan kille medans jag var tillsammans med mitt ex. det är illa
nog men konstigt nog eller snällt nog? så pratade vi ut om det
och sen var det inget mer vi tog upp.
men jag skulle aldrig kunna vara otrogen mot albert, aldrigaldrig.
och jag hoppas, vet och tror att han skulle aldrig vara det emot mig.
om man nu känner en sådan attraktion att man behöver någon annans
om man nu känner en sådan attraktion att man behöver någon annans
närhet avsluta då det du redan har och sen kan du göra va fan du vill!
& jag kan nog räkna på varannan var tredje vän eller bekant jag känner
att det har varit otrogna, och jag avskyr det, tänk dig själv hur du skulle
känna dig om du var den andra. åh det där gör mig så ont, känner du att
du behöver, drar dig till någon annan då är inte den du lever ihop med något
för dig, då ska du inte utsätta honom/henne för hjärtekross.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar