när vet man att man är på rätt plats i livet, när vet man att man har hamnat rätt, när man inte besökt alla
platser, provat på allt, hunnit med allt. man ska väll inte behöva nöja sig här i livet, men ska väll känna sig nöjd, tillfredställd.
jag sitter här som 19 år och oroar mig över att jag ska hinna med allt jag vill hinna med, göra allt jag vill göra. jag har inte ens levt halva mitt liv, om nu inget tråkigt skulle hända mig. och här sitter jag och grubblar över livet (hellre det än döden, döden får en att komma in i ett virrvarv som är sjuhelvetes knepig tankebana att ta sig ur).
jag har nog hunnit med mer än vad jag ska göra, jag har nog hunnit med tillräckligt mycket för min ålder, eller har jag det? jag kan nog mer räkna upp saker i min barndom, tonår som min mamma alltid sa, du har varit med om mer saker än vad många andra i din ålder har, ni vet vuxit upp för fort, tagit tag i problem, levt i bitar, pusslat med livet, jag sitter fortfarande och pusslar. lägger om, kastar bort bitar, slarvar bort och håller hårt i vissa värdefulla bitar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar