morfar kom in igår till jobbet, så vi körde de tre generationerna. På kvällskvisten blev det lugna gatan så framför mig hade vi en stor almanacka så skrev i födelsedagar hit och dit och kom in på ålders skillnader och födelsedagar. och helt plötsligt gick vi igenom hela släkten och varför man höll ihop med vem och varför allt blivit som det blivit.
när jag fick höra att en inte träffat några av sina barn eller barnbarn på tio år fick jag typ en chock, bara för att ens barn bildar familj och flyttar någon annanstans ska man då tappa kontakten? så jag slängde ut mig, morfar ska inte du träffa mig och vill va med dina barnbarn när jag blir äldre? & mamma vi tappar väll inte kontakten och blir som det där andra? jag skulle aldrig aldrig kunna tänka mig att sluta höra av mig till min mamma, hallå det är min mamma hon jag fått stå ut med i 19 år, hon som jag avgudar, älskar fast jag ibland har lust att stanna upp världen och få ta några andetag, djupa suckar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar