DU GER MIG KÄNSLAN AV ATT JAG ALDRIG MER BEHÖVER OROA MIG, FÖR MINSTA LILLA

praktiken idag var rena rama helvetet, tiden gick så fruktansvärt sakta.
ena stunden ville man gå och lägga sig, sätta sig i ett hörn och stanna där.
bara säga, "jag går hem nu, orkar fan inte mer" men icke, man håller ut.

albert skjutsade sen hem mig till mamma, där det blev att slänga i sig lite mat.
för att sedan gå på promenix med kim men han var upptagen så då tackar man
joel som skiter i sina bestyr och tar sig tiden för mig, gud va du är bra du lilleman :P

tog oss ialf ett gammalt hederligt promenad varv i de kalla,

& idioten tar med sig
sin fula hund, jag skojjar inte han är så fruktansvärt ful, fransk bulldog med färg
där han inte ska ha, ögon som ser ut som ett troll, överbett, underbett allt på
samma gång, jag finner inga ord han är så jävla ful att han blir söt och namnet
svante hjälper väll inte till? jag och neo fick skämmas när vi gick bredvid, folk
kan ju tro att hunden tillhör mig, HAHAHAHA! "han är unik"
yeeah sure, ingen annan stackare som ville ha honom

men nu sitter jag här ensam hos mamma där jag ska sova i natt för att hålla
min lillebror sällskap, gud vilken snäll syster han har. godis tack!
sitter ialf med ett lyckorus i kroppen, jag älskar den där killen vid namn joel.
vi ses så sjukt jäkla sällan, då karln har hittat någon kärlek på annat håll.
men det spelar ingen roll hur långt det går i mellan känns som man hängt
med i alla svängar och han har sådant leende och tar allt så himla lätt.
finns nog ingen som är så bra att prata med som du, ingen som lyssnar
så bra och ingen jag har så stort förtroende för som dig. jag blir glad utav dig.
mitt depp börjar lugna sig, ååååååååååååååååååååååååh det känns bra nu :)