how to save a life

har inte varit ute sen i onsdags kväll, jag kvävs av att andas in mina egna andetag.
en promenad hit, en biltur dit, en kväll hos mamma. jag får cellskräck i min egen

lägenhet, jag pratar med mig själv, neo får ta smällen och filmerna är mina vänner.

ibland undrar jag vart du tog vägen, försvann du mitt i allt det där. jag är inte längre

mig själv. jag tror inte jag släppt ifrån mig ett endaste leende de senaste 72 timmarna.
det enda som passarer ner från mina kinder är tårar. jag kan inget göra, det är inte ditt

fel, det är inte mitt fel, det är inte någons fel.

men vet ni, jag stannar inne idag igen, jag sjunker ner i min redan nedsatta plats i soffan.

intar täcket och sover bort även denna dag. det blir bäst så, både för dig och för mig.

det gör inget, ni vet vart ni har mig.