Jo har precis suttit och kollat igenom en massa avsnitt av himlen kan vänta på svt.se (försökt som en gris att hålla tårarna tillbaka, eftersom man inte vill se ut som skit när folk kommer) men fihelvete så jäkla sorgligt.speciellt när man själv och ens familj, släkt och vänner även gått igenom en sjukdomstid när min syster hade cancer. inte för att jag minns värst mycket av den tiden. men när man läser brev mamma fick under tiden caroline var som sämst så tar det i. något saknas, jag skulle för helvete haft en syster i mitt liv, en storasyster. men som gick bort i cancer som tog med sig en del av oss själva upp till himlen.
& när man ser 5 stycken kämpa för sitt liv, höra nära och kära. se dem kämpa hålla tillbaka tårarna och ta vara på varje sekund, försöka leva fullt ut. så jävla underbart, vilken glöd, vilka kämpar. ( det är grymt svårt även för dem runt omkring man vet inte va man ska göra, säga)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar