fan vad misslyckad jag känner mig ibland, och jag vet att man inte ska klaga över minsta grej, eller över huvudtaget, men ibland går de bara inte att hålla igen, och jag försöker se positivt på allt och sänks tålamodet eller börjar jag bli arg, så räknar jag bara till tio och tar det lugnt. men ibland funkar inte de där heller ..
och vet du vad jag hatar och avskyr mest i hela världen, jo det är att bråka med dig Niclas, du är den sista jag vill lägga min ilska, mina aggretioner på, min dåliga energi eller mina damp utbrott på. (jodu ibland bror är de inte bara du som har ett stämplat 'funktionshinder' ADD)
jag hatar när det där tålamodet och engergin sänks till noll, när hungern tar över, och för mycket sol gör en lam, helt orklös. när världens minsta meningslösa ord, blir en atombomb över allt, och utvecklar små skit saker till världens historia. och nej, du har rätt ingen är perfekt. men jag vill att allt ska vara perfekt, näst intill. och jag hatar när jag säger att jag vill vara ensam, behöver tänka, vara för mig själv. (jo jag älskar att vara för mig själv, men alltför sällan, men det behövs, jag stärks!) men de där är de mest opassande stället att säga de på. jag menar de inte, ångrar mig direkt innan meningen är helt sagd.
du är bäst, vackrast, underbarast, finast, snällast, rarast, omtänksammast, och sötast i hela världen, i mina ögon, när du sen vänder hela meningen till mig, känns de overkligt, alla dina ord, de där att jag älskar dig, och du mig. det är verkligen allt för mig, jag trodde aldrig jag skulle få dela mitt liv med någon som vill ha en framtid, barn, gifta sig, flytta ihop med mig. aldrig att de där skulle vara jag.
men nu i 2 år och 7 månader har vi en historia bakom oss, underbart vackra minnen tillsammans och enhel del planer och förhoppningar om framtiden.
de jag egentligen vill komma fram till, är att fast vi bråkar ibland, skriker, tjatar, gnäller, gråter osv på varandra så älskar jag dig bara mer och mer för var sekund som går, varje minut spenderandes med dig, gör mig bara mer kär. de behövs att bråka för att lära känna varandra mer, och visst känner jag dig nästan innan och utantill, varenda liten millimeter, men de finns mer att utforska, varje dag händer något nytt.
all min kärlek till dig <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar