...

ibland är det som att man vet redan från början att man kommer bli sviken, att det är helt förutspått. ibland kan jag lista ut framtiden, och få ett ögonkast in i den. & ibland önskar jag att jag gick en stig förbi, undvek och höll tårarna tillbaka.

just nu kom jag in i den där perioden då jag kan börja gråta för att en liten fluga stör mig, eller för att det är för långt för att gå och stänga av stereon eller att jag är så törstig att jag kan skrika mig till tårar.

ingen hemma, mamma och johan är hos några och grillar och myser, jag skulle spenderat min kväll med min pojkvän trodde jag, men nae han skulle plugga, äta och vara med jimmy. och tiden gick och inget samtal fick jag, jag kommer snart .. nu 4 timmar senare får jag ett samtal, snart=4 timmar? hm..

jaja, är endå för seg, för rastlös, för arg, för trött, för allt, för att röra på mig. tv;n får bli min enda vän, täcket får ge mig min värme och musiken får ge mig tankar. (gamla låtar, gamla minnen)