....

& igår kom Norge jobbet upp på tapeten igen. men denna gång var de ponk själv som började tvivla lite, jag vet att han jätte gärna vill, men sen kommer dem här orden.

Niclas; jag vet inte om jag skulle klara de.
Jag; vadå? vad skulle du inte klara?
Niclas; att vara ifrån dig så länge, visst att man kan komma hem några helger och du kan komma hit, men endå.
Jag; jo jag vet, men om du jätte gärna vill, så tycker jag att du ska åka.
Niclas; jo, men jag gör ju det här för oss, för dig.

naaaaaaw, jag blir tårögd, först gillade jag tanken, sen vart jag emot den, min ponk ska vara hos mig jämt jämt jämt, vi har nästan setts varje, varannan, var tredje dag sen vi blev tillsammans, plus dem månaderna innan vi blev tillsammans, var vi varenda dag. och sen nu vara ifrån varandra i flera månader? jo tack jag vet att det stärker förhållandet har hört de där, men ska man behöva få ont och gå och lida för att förhållandet ska stärkas?

om det sker, får vi stå ut, men han vill så gärna hitta ett jobb i linköping/östergötland. och jag hjälper honom! men får han inget jobb, så måste han ju få pengar så då får de bli Norge för ett tag. we will seeeeeee..

du har mitt hjärta i din hand <3